En jobbig dag med mycket ångest och nära till panikattacker. Overklighetskänslor, rädslor och inbillningar har min dag bestått av och det är inte okey. Var och träffade Y på dagsjukvården och pratade en stund och det hjälpte lite men sen kom de otäcka tillbaka och har gått i vågor hela dagen. Fy farao vad jag avskyr detta! Det är bara att stå ut och hoppas på att morgondagen blir bättre och att ni mår bra.

Idag var jag barnvakt till lille Loke en stund då min syster skulle på möte. Han är så söt så men var väldigt trött så han vilade mest. Det var några år sedan jag bytte blöja också sen sist, men det gick bra. Senare sen på kvällen beställde vi hem kinamat och mumsade i oss. Allt var bra men sen hux flux fick jag en panikattack igen vilken var hemsk.

Imorgon skall vi antagligen börja flytta in i stugan och vad jag ser fram emot det. Det ska bli så underbart att komma ut på landet igen.

Arkivbild ↓

Var gång jag kikar igenom en del av mitt bloggarkiv så känns det på ett speciellt sätt som jag har svårt att förklara. Det är en blandning av bra och dåligt och jaha just ja det var då.... Ja, ungefär så. Jag är ändå glad att jag skriver/skrivit och att jag faktiskt kan gå tillbaka och kika hur det kändes/var just då den dagen, den månaden eller det året. 

Det är så härligt när man bor bredvid vattnet och nästan var dag ser solnedgången. Jag får aldrig nog av att sluta fota den för var gång ser den annorlunda ut. Denna solnedgång var jag ute och fotade ikväll.  

Det är en lång resa mellan mina olika drömmar och mål, men en av dem har varit att få befinna mig i ett hus på landet igen. Och igår hände något av det spännande jag skrivit om här tidigare på bloggen......Jag och Sami skrev på kontraktet på torpet som vi nu hyr årsvis till en början. Vi kommer inte bo där permanent utan på sommaren, lov och helger. Det är obebott sedan tio år och det finns en hel del att göra vilket är fantastiskt roligt och än mer spännande .

Nu har Milton sommarlov och har idag vid halv fem tiden slutat ettan! Herre min gisses det var ju inte längesedan han började nollan, inte längesedan han var nyfödd och inte längesedan han var i min mage. Tvåan i augusti det känns stort.

Är fortfarande spännande...... 

Men jag kan ge en ledtråd: Mer frihet

Idag på e.m begav vi oss tre till Torsö och Hattarevik för att bada och grilla. Jag har varit där tidigare en gång vad jag minns iaf. Det var jätte mysigt och härligt där. 

Innan vi åkte dit kom Per hit och vi fixade med min moped som la av förra turen. Felet var som vi trott nämligen tändstiftet. Nu går mopeden bra igen om man är fri. 

Kom nyss hem från kalasfirande hos min kära mormor som idag fyller 75 år. God räksmörgåstårta, kaffe och prinsesstårta bjöds det på. Nu strax skall vi iväg på en jätte spännande sak jag, Sami och Milton.

 

Har du någon gång brutit ett ben? Det har jag inte men fått förskjutning av bäckenet. 

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I Jersey. Det verkar vara underbart där. Har sett många foton därifrån senaste tiden då två vänner är där och jag har blivit begeistrad. 

Vilket är ditt favoritgodis? Surt och salt och chipsigt.

Har du blivit sydd någon gång? Några gånger.

Är du blyg? I vissa situationer. Det beror helt på vilka jag möter.

Vill du gifta dig? Ja, jag vill gifta mig men inte traditionellt i kyrkan.

Har du någon tatuering? Nej, inte en enda.

Favoritdjur? Häst och hund.

Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är? Mina ögon.

Biter du på naglarna? Ja, tyvärr!

Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Nej, och kommer aldrig att bli. Sparkar de helst på smalbenen när de försöker tränga sig in. 

Ett beronde du har? Snus.

Sprit, cider, vin eller öl? Öl.

Vanligaste färg på dina kläder? Svart. 

Efter att Milton åkt till farmor och farfar så bestämde vi oss för att ta en tur med mopederna då jag ville visa de gamla vägarna som vi alltid red i skogen när jag var liten. Först stannade vi en snabbis och sa hej till min farfar, han blev glad över att se mig. Jag är inte alls där så ofta längre sedan farmor dog. Det har bara blivit så tyvärr. De gamla vägarna i skogen var inte alls sig likt. De små tallarna som precis nådde över mig och min syster var nu jätte stora träd. Träsket som vi alltid blev varnade för fanns inte ens kvar, det växte träd där nu. Jag hade hoppats på att det skulle vara sig likt för att komma på minnen men det var det tyvärr inte. Jag tog lite kort som jag måste visa mamma i helgen och se om hon känner igen sig, vilket jag dock inte tror. Grusgropen där vi  klättrade med hästarna var igenväxt nästintill också. Senare hamnade vi nära min lillebrors torp så vi åkte in till han och hälsade på en sväng. Gisses vad det växt i hans växthus på två veckor. Fick även med en tomat planta som det kommer bli körsbärstomater på. Vilken fin dag det varit ute idag.

 

Idag blev det Skövde för en shoppingtur. Åkte buss dit och hem men ditvägen var jobbig då jag fick den där otäcka känslan som jag brukar få innan en panikattack kommer. Redan innan jag satte mig på bussen var jag inställd på att det skulle bli tufft. Varför jag egentligen tänkte så är ju bara dumt men det gick inte att låta bli. Jag har åkt buss nr 500 i flera år tidigare då jag åkte till skolan. Jag tänkte på det jag och min terapeut på emdr behandlingen gick igenom sist och jag kunde kontrollera att det inte utbröt någon panikattack tack och lov. Jag fattar inte varför denna känsla har kommit tillbaka igen? Det är så onödigt och det skrämmer ju upp mig. Jag brukar tänka att nu är det panikattack på g och det är ingenting farligt men ändå så tror jag tillslut att det börjar bli fara för livet. Jag blir så trött på mig själv. Jag är iaf glad att jag inte tryckte på stoppknappen så vi fick kliva av.

Väl i Skövde efter avstigning så var allt jätte bra. Köpte skolavslutningskläder till Milton, (han följde inte med utan mormor hämtade han på fritids) lite smink, saker till hemmet och kläder till mig. Sami fick stanna ett tag extra på caféet så att jag kunde köpa en hood och en keps till han som överraskning vilket han uppskattade mycket. 

Jag älskar ljuslyktor av alla slag och denna hängande Mini crackle från Indiska fick också följa med hem.

Stora bamse fiskar.

Jag har nog aldrig upplevt tidigare under de många gånger under årens lopp jag varit och fiskat att det varit sådant liv i vattnet. Det var häftigt att se...och gissa om jag jag taggad på att få en bamsefisk? Två gånger högg det i draget men det släppte. Synd att inte Milton var med oss, men som ni kanske läst tidigare. 

Jag förmodar att det blir en tur till ön igen nu till veckan och jag hoppas det är lika mycket liv den gången. 

Man kanske skulle ta med sig den lilla filmkameran som jag fick av Jussi nästa gång? 

Senare på kvällen passade jag Loke tillsammans med mamma en stund då syster var tvungen att göra ett ärende i grannstaden. Åh, Loke han är så bedårande. 

Efter det körde jag mamma till stan på moppen, hihi det var roligt att få skjutsa henne på den [Kändes som jag var 15 år igen]  

Slutet på Maj år 2013 ser ut såhär↓ [Så här såg det ut 2012]

Yatzy,12, hon är för söt tycker jag. 

Vi har haft tre generationer av dessa små Jack russell och även om hennes mor Cita hade en enorm personlighet så har Yatzy ännu mer. Allt från en kaxig surkärring till en ödmjuk liten kobent vovve som älskar att lyssna på musik. Jag borde filma henne en dag så kan ni få se hur hon är :] 

Torsdagen förrförra veckan blev det den tolfte gången av Emdr i Lidköping [de två veckorna innan blev det inget av då den ena var en ledig dag och den andra var var jag på barnmedicin med Milton] Vi pratade mestadels om den senaste tiden och om hur allt varit sedan vi sist träffades. Vi kom också överens om att vi nästa gång ska börja med trauma protokollet. Även denna gången avslutade vi med light stream. Jag blundade ännu en gång och kunde tillåta mig fokusera. 

Efteråt njöts det glass på Nostalgeek.

 

Den 13:e omgången av Emdr var hemskt jobbig till en början. Det blev inget av det som vi hade tänkt veckan innan eftersom jag kom dit med stark panikångest. Jag kände mig inte själv, jag var som i en annan värld, jag trodde att jag skulle dö....MEN med STORA MEN, jag fick hjälp! Jag klev ut ur rummet och "jag kände mig själv igen" Jag hade fått hjälp med att avleda och fokusera på annat.

Jag har gått i terapi många år men har aldrig fått den hjälp mot panikångest förut, som jag nu fick nu på en enda gång. 

 

Han funderar, han kollar in mosters lins och sedan ler han. 

Idag har vi variti iväg på klassfotboll hela morgonen och fram till kl två. Milton och hans klass var jätte duktiga även fast de förlorade var match. Mål gjorde dem men det räckte tyvärr inte till seger. Min syster, Loke och mormor kom också för att hejja på. 

Direkt efter fritids åkte vi tre till mamma [mormor] på landet och hälsade på. Vi chansade lite att bege oss ut med mopederna då vädret innan varit väldigt svajande med regn, sol och även lite åska. Vi klarade oss bra tills vi kom hem igen, då började det regna och mullra. Hos mamma hade det blivit ett par rediga smällar. Vi åkte hem i rättan tid med andra ord.

Det var också spännande att träffa My Rose Garden igen. Nu är hon fyllda två år och jag tyckte att hon vuxit till sig lite mer än sist jag träffade henne i början av April. Hon gillade Milton också och när han ledde runt henne i hagen ville hon hela tiden lägga huvudet tätt intill honom. Det är otroligt vad lugna de är American Paint .. om jag jämför med de svenska halvbloden vi haft i den åldern är det en enorm skillnad. Efter fika åt vi också sill och färskpotatis vilket var efterlängtat. Förresten... har det åskat hos dig den senaste tiden?

Denna veckan har gått så otroligt snabbt. 

Bakade frallor en dag och det är verkligen inte ofta men de gick att äta iallafall då man plockade bort de stenhårda & vassa solrosfröna . Det var såhär: Jag tänkte piffa till det extra och la i rostade solrosfrön i degen och trodde de skulle bli mjuka och goda såsom i farmor Karins bröd, men icke, de blev inte alls som tänkt. Solrosfrön ska skalas, blötläggas innan, eller hur gör man?

Metade vid en brygga nära vårt hem. Det blev inget napp men Milton var ändå glad att få fiska.

Hälsat på lillebror på landet. Försovit oss. Lagat god mat, kikat på många filmer. 

17 Maj, Norges nationaldag och dagen då min häst Zalut alltid fyllde år när han levde.

Det är en härlig 17 Maj och vädret har ju varit helt fantastiskt hela dagen. Jag tror nästan alla i hela Sverige haft en "sommardag"? Rätta mig om jag har fel. Eftermiddagen och kvällen har vi spenderat ute i friheten. Åh, det är så underbart med moped och att bara kunna dra iväg ut dit man vill. Nästa år kanske det blir motorcykel, vem vet. 

Det har varit dålig uppdatering här men jag tänkte sammanfatta veckan lite senare idag.  

Har mest sovit idag och på kvällen städade jag en sväng efter att jag varit och handlat lite godis.

Milton är hos farmor och farfar var helg [fredag e.m till söndag e.m] ett tag framöver. Jag kan gå in till 100% att vara mamma på veckorna men känner att jag behöver ledigheten på helgerna för att just orka vara hundraprocentig på veckorna. Det är skönt också att jag har Sami i min närhet för han ställer alltid upp på Milton.

Det finns saker som jag inte skrivit om här på bloggen men tänkte skriva ett inlägg om det längre fram. 

Hoppas att ni har haft en bra lördag. 

På eftermiddagen åkte vi till Kottholmen och fiskade [utan fångst]. Jag var ofta där förr men har inte velat åka dit förrns nu, fyra år senare. Förra gången jag var där så hände det en sak dagen efter som satt djupa spår i mig. Idag trotsade jag minnena och det kändes ändå helt okey att besöka holmen. Samma plats som för fyra årsedan får dock bli ett nästa steg. Denna gången gick vi till vänster istället för till höger. 

Nu känns allt lite lättare igen och jag känner att det går i medvind. Jag hoppas att det förblir så ett tag nu. 

[Att se hur det växer och gror ute gör ju själen starkare - Att få dyrbara rader här stärker - Att få krama sina nära och kära stärker - Att få kämpa och känna framsteg stärker]