Har mest sovit idag och på kvällen städade jag en sväng efter att jag varit och handlat lite godis.

Milton är hos farmor och farfar var helg [fredag e.m till söndag e.m] ett tag framöver. Jag kan gå in till 100% att vara mamma på veckorna men känner att jag behöver ledigheten på helgerna för att just orka vara hundraprocentig på veckorna. Det är skönt också att jag har Sami i min närhet för han ställer alltid upp på Milton.

Det finns saker som jag inte skrivit om här på bloggen men tänkte skriva ett inlägg om det längre fram. 

Hoppas att ni har haft en bra lördag. 

Nu känns allt lite lättare igen och jag känner att det går i medvind. Jag hoppas att det förblir så ett tag nu. 

[Att se hur det växer och gror ute gör ju själen starkare - Att få dyrbara rader här stärker - Att få krama sina nära och kära stärker - Att få kämpa och känna framsteg stärker]

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist och jag vet inte i vilken ände jag ska börja, eller om jag ens ska skriva något alls. Ett dilemma med andra ord. Det far runt så många tankar i min redan överfulla "hjärn-hårddisk".

Det finns många positiva saker i mitt liv och likaså negativa saker i mitt liv. Det går jämt ut och så ska det inte vara. Jag vill såklart och kämpar för allt allt skall bli postitivt till hundra procent, men sen kommer ännu mer negativt. Ja, som en karusell. Nu svär jag: Faaaaan i helvetes jävla skit... 

 

I eftermiddags blev det en lång runda med hundarna. Inte det bästa vädret men det snöade iallafall inte. Blev lite grinig när jag band Cassandra utanför en affär och en äldre man kommer ut med sina två hundar från en trappuppgång och säger till mig att inte binda henne där. Varför skulle jag inte få binda min hund vart jag vill och som så många andra där binder sina hundar? Antagligen var han rädd och fördömande mot hundrasen Rottweiler? Trodde han att hon skulle dra ner hela stolpen och gå till attack mot hans hundar och honom tro? Skrattretande. Inte nog med det så satt det en tax vid stolpen bredvid men den var tydligen inga problem, kanske för det var en tax? Jag blir så ledsen på folk som dömer denna underbara hundras och tror att alla är farliga? De hundar som är mest jobbigaste och ettrigaste på våra promenader är små hundar. Nu säger jag inte att alla små hundar i Sverige är det, men iallafall de jag möter här i min stad. De kan inte låta bli att skälla och blir hysteriska? Är de också rädda för större hundar, eller är det ägarna som ger de negativ energi?

Som jag skrev för ett tag sedan "jag vill ha små och stora förändringar i mitt liv" Nu är en stor förändring på väg men jag kommer dock inte skriva något mer specifikt om detta ännu. Jag kan inte sticka under stolen med att jag är lika nyfiken som kanske du som läser detta är.... men det här får vara privat ett tag till. Jag kommer att delge er men inte nu, hoppas det är okey? 

Ja, jag vill ha många förändringar, små som stora. Jag är trött på det här gamla och det här "vanliga" nu. Det svåra är dock att få till en förändring och att slutföra. Tänk om det hade varit så enkelt att man bara kunde trycka på en knapp och önska för den perfekta förändringen.....

 

Nu är du hemma igen. Du har varit så otroligt stark. Du klarade av detta trots allt och trots att hoppet var ute där ett bra tag. Älskade fina lilla du. Rs- virus är inte mer välkommet hos någon! Önskar av hela mitt hjärta att det kunde utrotas.

Det har gått framåt och du lilla själ du lever. Du blir starkare för var dag som går. Mitt hjärta ler faktiskt. Idag har du blivit förflyttad till ett närmare sjukhus och jag är lycklig för det här verkar bli ett bra slut. Du är en sann kämpe lilla älskade du. 

Det här är min blogg, en del av mitt liv och jag skriver precis vad jag vill här. Några få tycker att jag jag borde hålla tyst om vad som händer i mitt liv och inte ens visa foton, men varför skall jag göra det? Jag har inget att skämmas för, inte heller mycket att dölja. Jag är jag och jag kommer alltid att vara det och kommer alltid skriva om precis det som jag vill delge. Vissa saker tar jag såklart inte upp för det vill jag ha för mig själv - det vill nog alla. Jag blir bara så frustrerad på de som inte vet hur mycket det faktiskt gjort för mig "att just blogga" De där pessimistiska borde nog skaffa sig en blogg själva och förstå vilken respons och styrka de kan få tillbaka. Det kanske är just det som fattas i deras liv? 

Sen kan man ju undra varför de alltid är så nyfikna och kikar in här? 

Jag vill egentligen bara skrika rätt ut så att alla i hela världen får höra hur ont det här gör och som jag lider över att inte kunna göra någonting för att förbättra denna hemska situation. Tänk om man kunde få önska sig tre saker under sin livstid? Jag skulle absolut nu använt den första önskningen - Att du kommer överleva och bli frisk.

Svävan mellan liv och död, nedsövd snart ett dygn i respirator, fått åka ambulanshelikopter till en större stad, blodtransfusion. Tror det räcker så nu!
Tack för att ni håller tummarna och för era fina ord. Det betyder mycket.

Jag tackar också värdens bästa granne som jag fick en fin present av idag. 

Hennes blogg hittar ni här → Vackra sol och där kan ni också se vad jag fick.

Jag hade hoppats på att detta skulle vara en mardröm men det är det inte, den är verklig. Det har hänt något så fruktansvärt hemskt men mer kan jag tyvärr inte tala om ännu. Jag vill att ni håller tummar och tår tillsammans med mig och då så hårt ni kan.... 

 

 

Såg på uppdrag granskning igår och blev förvånad ännu en gång över hur vissa folk kan uttala sig i skrift på ett sådant grymt sätt som att "jag önskar att få se dig död och att du skall bli våldtagen". Om man ens är så ond och tycker att personen i fråga bör utsättas för den grymheten för att hen har en åsikt så behöver man väl inte skriva ut det? Alla har vi rätt till åsikter men finns det inte en gräns i vissa människor? Tydligen inte. Undrar hur de själva skulle ha reagerat om de skulle få ta emot sånt eller någon av dess nära och kära?  

 

Om vi ingen vinter hade skulle våren inte vara så angenäm. Om vi aldrig mötte motgång skulle välståndet inte vara så välkommet.

Jag fryser och mitt hjärta har omfamnats av iskalla händer återigen. Jag hatar detta. Denna gången blir det inte långvarigt för jag vet att jag är mer stark nu. Av kärlek blir man stark!

Jag är oerhört tacksam att den högre makten eller ödet inte lät en av mina bästa vänner vandra vidare uppåt till himlen i natt. Hon lever och ska leva vidare. Jag är såklart ledsen, chockad men otroligt tacksam. Skulle hon farit vidare till himlen vet jag inte vad jag skulle ta mig till. En av världens finaste människor som hon är. 

Nu när nästan alla andra är super stressade över att handla de sista julklapparna, städa, baka, slå in klappar, klä granen, pynta, välja vilka kläder man skall ha på sig på självaste julafton och fixa, så vill jag bara skrika till alla att stanna upp och tänka på att det behöver inte vara så perfekt. Julen tycker jag skall vara ett minne och en fin stund att umgås med nära och kära, om man nu ens har några. En julklapp kan vara en kram, ett handskrivet brev eller bara att vara där för någon. Det är tanken som räknas.

 

Visst är det vackert. Snö, frostiga träd, is och färger....

Jag älskar dig broder. 

Jag avskyr det på alla sätt. Fy farao för att det ens får existera här på jorden. Stress förstör och förgör. Det finns positiv stress sägs det, men hur ofta är man positivt stressad?